Karl Popper

Ett ytterligare fel i Poppers argumentation är att han blandar ihop vetenskapliga resultat med "kunskap".

Teorin om kunskap... kan därför beskrivas som teorin om den empiriska metoden... (avsnitt 1.5).

Att sätta likhetstecken mellan dessa två begrepp är uppenbart felaktigt.

Vetenskap är ett konkret resultat av mänsklig verksamhet medan begreppet "kunskap" i Poppers skrifter innebär "absolut säker kunskap"; ett begrepp som är svårt att definiera (eftersom det troligtvis är icke-existerande).

Detta diskuteras på sidan Kunskapsteori.

Popper hävdade att ett påstående (hypotes) eller ett ämnesområde skulle bedömas som vetenskapligt eller inte. Han framhöll en sorts regel (falsifierbarhet) för hur påståendet eller området skulle testas för "vetenskaplighet".

En absurd konsekvens av detta påstående är att varje uttalande som är uppenbart felaktigt ska räknas som en vetenskaplig hypotes enligt Popper. Se sidan Popper i verkligheten för fler detaljer.

Vetenskap har sedan Upplysningstiden inneburit att något observeras och rapporteras (vetenskaplig metod). Kärnan i vetenskap består alltså inte av enskilda påståenden eller vissa ämnesområden.

Vetenskap består av rapporterade observationer som är så väl beskrivna att det är möjligt att kontrollera observationerna och att bedöma rimligheten i eventuella hypoteser som baseras på resultaten.

Eftersom Popper diskuterar hypoteser, det vill säga godtyckliga påståenden, ligger det nära till hands att sammanfatta Poppers diskussioner som en testmetod för att sila bort sådana dogmer som omedelbart kan förkastas.

Om Poppers egna dogmer skulle överleva ett sådant test kan kanske vara en intressant utredningsuppgift för studenter i "vetenskaplig metod" (det skulle de inte)..

En hypotes är varken vetenskaplig eller ovetenskaplig, den består endast av ett godtyckligt påstående.

En hypotes kan vara vetenskapligt underbyggd, d.v.s. uttryckt som en sammanfattning av observationer som rapporterats på ett sätt så att det är möjligt att granska hur sannolikt det är att hypotesen överensstämmer med upplevd verklighet.

När Popper diskuterar om ett godtyckligt påstående är vetenskapligt eller inte, innebär det att han grovt missat vad som har beskrivits och visats fungera inom vetenskap under flera hundra år.

Karl Poppers hypoteser sprids inom delar av det svenska universitetsväsendet.

Ett exempel är en hemtentamen i vetenskaplig orientering vid Teoretisk filosofi / Lunds Universitet (dokumentets orginaladress är numera inaktiv).

Fler exempel finns här.

Antivetenskaplig undervisning vid några svenska utbildningsplatser

Uppdatering 2018:
Under senare år tycks Poppers dominans vid föreläsningar om vetenskap ha minskat, och jag inbillar mig att informationen och mängden besökare på vetenskapsteori.se har bidragit till detta (även om ingen av föreläsarna har kontaktat mig och tackat).

Om detta stämmer är det glädjande att precis information kan bidra till att höja universitetsväsendets standard.

Diskussionerna om Popper får trots detta vara kvar som en sorts "väktare mot missledande ideologi".

Inom vetenskapshistoria kategoriseras Popper till gruppen verifikationister, vilket är uppenbart från diskussionen ovan. Han försökte dock själv hävda att han inte förespråkade verifikationism.

Bland professionella vetenskapsfilosofer tycks Karl Popper idag vara inaktuell:

Falsifikationism

Ingen diskussion om 1900-talets vetenskapsteori är komplett utan att nämna den variant av verifikationism som, även om den haft litet inflytande på nutida vetenskapsteori, har haft stort inflytande på tänkandet hos många filosofiskt inriktade forskare och andra tänkare.
/..../
...men trots dessa tekniska problem fortsätter den vara starkt inflytelserik utanför professionella filosoficirklar, kanske beroende på att den skenbart förespråkar en antidogmatisk uppfattning om vetenskapliga undersökningar.

Boyd, R et al. (1991) - The Philosophy of Science, s.11
(översatt: vetenskapsteori.se).

Eftersom falsifiering är detsamma som verifiering av en negation måste, enligt Poppers hypoteser, själva falsifieringen utsättas för falsifieringskriteriet. Vid den andra falsifieringen uppstår på nytt behovet av falsifiering, o.s.v. i en oändlig regression.

Joakim Molander har antagligen beskrivit detta. Tyvärr saknas källhänvisning:

Molander (2003) - Vetenskapsteoretiska grunder", s.139-140

Popper blev efterhand själv medveten om de här problemen och hävdade att alla observationer av fenomen som strider mot vedertagna teorier måste behandlas med samma stränghet och skepsis som teorierna själva.

/..../

Kontentan blir att vi inte ens kan lita på falsifieringar och i så fall blir hela den falsifikationistiska grundtesen meningslös. Popper försökte rädda sin teori på den här punkten genom att säga att vi vid någon tidpunkt helt enkelt måste besluta oss för om vi ska tro på en falsifiering.

/..../

Problemen ledde till sist till att Popper övergav den stränga falsifikationismen och i stället betraktade vetenskapen som en fortgående process av test och falsifieringsförsök.